FEM MINIMALISTISKA GARDEROBER

Ju fler klädesplagg du äger, desto svårare är det att hitta något att ha på sig. Så sägs det i alla fall. Och det kan ligga något i det, särskilt om man inte har valt (köpt) sina plagg med eftertanke.

Själv har jag alltid haft en liten garderob – även om jag mycket väl kommer ihåg killen (som tittade på min dåvarande lägenhet – en etta) och uttryckte ett; ”wow, vad mycket kläder”, när han såg min tätpackade garderob. Nja, själv tyckte jag att den meter som klädstången mätte inte var särskilt mycket, jag hade nog gärna haft mer. Och nog fick jag mer när jag flyttade till min tvåa. Det fanns ju mycket mer garderobsutrymme där. En stor walk-in-closet och en liten skrubb därtill. Men mycket kläder, nej det hade jag fortfarande inte. Fast det berodde nog inte så mycket på antal plagg, utan snare på att den största delen av plaggen var sådana som jag inte trivdes i av en anledning eller en annan.

Sedan jag läste Marie Kondos bok om konsten att städa har min garderob börjat krympa. 

Och den har aldrig varit så liten som idag*, men har aldrig haft så mycket att ha på mig. Och det beror på att jag kan ha på mig allt i min garderob.

Men hur hittar, eller bygger, man då den perfekta garderoben?

Det som hjälp mig att hitta en garderob att vara nöjd med är minimalismen. Därför vill jag också skriva om fem minimalistiska garderobstyper, och för- och nackdelar med dem – så som jag ser det.

KAPSELGARDEROB

Ja, jag började alltså rensa bland kläderna med Konmari-metoden. Jag valde bort alla kläder som var lite så där. Ska jag vara helt ärlig så var jag nog missnöjd med de flesta kläderna. Men eftersom jag inte ville börja med att handla sparade jag så pass många plagg att kände att jag hade kläder att ha på mig. Jag hade redan innan kollat in lite kapselgarderober på pinterest och hade fått en ungefärlig känsla av mycket mycket plagg jag behövde och vilka typer av plagg.

Men kapselgarderoben i sig då? Uttrycket kapselgarderob myntades redan på 70-talet, av Susie Faux, och är i princip en grund i en garderob. Tanken är att man äger ett fåtal plagg som 

  1. går att kombinera
  2. inte är trendbundna
  3. är av god kvalitet 

Denna grund föreslås bestå av:

  • 2 par byxor
  • 1 dräkt eller kjol
  • 1 jacka
  • 1 stickat plagg
  • 2 par skor
  • 2 väskor

Ja, och det är alltså grunden – vilket också de som läser listan inser; där finns ju t.ex. endast en överdel. Men Faux tanke – hon ägde trots allt en klädbutik – var alltså att denna garderob skulle kompletteras med ett fåtal plagg varje säsong. 

Nutida kapselgarderober är ofta lite större, och omfattar också ofta hela garderoben och alltså inte bara en grund. Även antalet plagg är valfritt, men ofta handlar det om ett någorlunda fåtal plagg. Kapselgarderoberna utgår också ofta från en liten färgskala, och gärna det som betecknas som en klassisk garderob – vit blus, svarta byxor, jeans, kofta, trenchcoat och så vidare. Stilen får man bestämma själv, men tanken är att den ska hålla ett tag. 

Vissa väljer också att inkludera alla säsongerna i garderoben, medan vissa väljer ut en säsongsbunden kapsel. 

Det var alltså här jag började, och jag började med – som jag redan nämnt – att rensa fram min första kapsel. För så är det ju: man behöver inte shoppa sig till denna – åtminstone så länge man äger plagg som går att kombinera.

Egentligen kan man tänka sig att de flesta mindre (minimalistiska) garderober är i grunden kapslar i någon form. Men vill man ha ännu mer hjälp att hitta en typ kan man förfina urvalstekniken.

333-PROJEKTET

Ett sätt att förenkla och göra ett urval är att begränsa antalet plagg. 

333-projektet innebär att man väljer ut 33 plagg (eller färre) som man använder under i 3 månader. Alltså är det en form av säsongsbunden kapsel. Projektet instiftades av Courtney Carver, och hennes tanke var att den mindre garderoben skulle bidra till att minska stressen i ens liv – eftersom ett fåtal plagg gör valet mellan dessa enklare. Vilket jag själv håller med om.

Dessa 33 plagg inkluderar såväl kläder som accessoarer som skor som ytterplagg. Dock inte vigselringar (och dylikt), inte heller under-och sovplagg.

Att ha 33 plagg i sin garderoben låter som väldigt lite kläder att välja mellan. Eller gör det? För tänk efter; hur många av de plagg som hänger i garderoben är sådant som man faktiskt på regelbunden basis har på sig? Är det inte i själva verket så att man väljer att ut (omedvetet eller inte) ett visst antal favoritplagg som man roterar mellan? Vore det inte ganska skönt att ta steget och välja ut sina favoriter och därmed förenkla livet?

Mer om projektet kan ni läsa hos https://bemorewithless.com/project-333/

TEN-ITEM-WARDROBE

Jennifer L. Scott tar en begränsad garderob ett steg längre och menar att en den kan bestå av så lite som en kärna av tio plagg. Denna tanke utvecklade hon under en tid som utbytesstudent i Frankrike och den utgår av hennes värdfamiljs minimala garderober (som hon också skrivit om i boken Lesson from Madame Chic.)

Under sin tid i Frankrike upptäckte Scott att den mycket välklädda värdfamiljen endast hade ett fåtal plagg som de varvade mellan. I sin blogg ger hon exempel på sin egen garderob. Det som måste påpekas här att det faktiskt handlar om en kärna i en garderob, inga ytterkläder eller sådant som koftor eller t-shirtar. Vilket i princip – och i slutändan – inte egentligen behöver göra så stor skillnad mot Carvers försök med 33 plagg.

Det som Scott lägger tyngden på är att man ska köpa fåtal plagg av god kvalitet, sådana som tål att rotera. Genom de välvalda plaggen kommer man alltid att vara välklädd och representabel. Ovh visst, i likhet med Carver så menar också Scott att plaggen ska plockas fram och undan efter säsong.

UNIFORM

Ett fåtal plagg blir nästan en uniform, eller hur? Men när man talar om uniform i minimalistiska sammanhang handlar det inte nödvändigtvis om just ett antal plagg, utan mer det faktum att alla ens plagg … ser likadana ut.

En uniform är en garderob som får folk att tro att man inte byter kläder. När man pratar om uniformen lyfter man ofta fram folk som Barak Obama (kostym, skjorta, slips) eller Steve Jobs som verkade ha en förkärlek för svart polo och jeans. Anledningen som dessa personer menas bära, eller ha burit, son slags uniform är för att slippa tänka på vad man har på sig. Att liksom bara eliminera ett av de besluten som vi måste ta varje dag. 

För några år sedan anmärkte min syster att folk inte tror att jag byter kläder eftersom jag bara har svarta. (Vilket inte är helt sant – alltså att jag har bara har svarta kläder) Om folk därtill inte tror att jag byter kläder har inte bekymrat mig. Jag skulle lätt kunna tänka mig att köpa tre exemplar av en byxa – om jag bara hittade den perfekta byxan.  

Förra vintern var jag nära på att använda mig av en uniform. En vacker dag upptäckte jag att jag – till mina svarta byxor – oftast alternerade mellan en blå och en grå finstickad tröja. 

Wow. Det råkade bara vara så att dessa plagg var mina favoriter under perioden. De skönaste och mest tåliga som jag kunde ha på mig. När jag upptäckte att jag bar samma sak om och om igen blev jag inte så där obekymrad som jag hoppats att jag skulle bli. Istället bytte jag till andra. Lade undan den blå och den grå tröjan – för ett tag åtminstone.

Men hade jag behövt bry mig?

Det finns många artiklar som handlar om experimentet att köra en uniform. Och alla de som jag har läst kommer fram till en och samma slutsats: antingen bryr sig folk inte eller så lägger de inte ens märke till det. Punkt. (Jo, ens nära släktingar kanske lägger märke till det eller bryr sig, men ärligt – vem bryr sig.)

60-TALS GARDEROBEN

Det som kommit att bli min favorit är dock en garderob som jag kallar för 60-tals garderoben.

Det är egentligen bara en variant av kapselgarderoben, men också en påminnelse om att folk-förr-i-tiden faktiskt mer eller mindre klädde sig i uniform eller åtminstone enligt en kapsel. 

För flera år sedan hittade jag en bokserie på loppis (För oss kvinnor), en som jag omedelbart blev förtjust i. Jag köpte boken långt innan jag började intressera mig för minimalistiska garderober, och måste erkänna att jag i förstone häpnade över råden om just garderober.

Jag kommer att skriva mer om just denna garderobstyp i ett senare inlägg och gör bara en hastig genomgång nedan.

60-tals garderoben kännetecknas av antal plagg, hur mycket dessa ska kosta och hur ofta man ska förnya, eller köpa till, ett plagg. Den gör också skillnad på tre typer av kvinnor (hemmafru, yrkesarbetande och representationsfrun – just det, jag nämnde ju att det var en 60-tals garderob), och vilka plagg de förväntades att äga.

Nu är inte hela garderoben – i sin ursprungliga form – tillämplig på år 2019, men jag faller för grundtanken. Och grundtanken går ju att modifiera.

…OCH VINNAREN ÄR

Det som jag alltså är mest inne på är 60-tals garderoben. Vad det innebär, hur jag tänker kring denna och översätter det till min egen situation, kommer jag att skriva i ett inlägg längre fram.

* vissa av kläderna betraktar jag som ”på gränsen” (av olika anledningar) och ligger nerpackade… men det gör mig inget då jag ändå packar ner säsongskläder. Man vinner inget på att ha sommarklänningar framme mitt i den smällkalla vintern. Snarare tvärtom. Man får känslan av att inte ha något att ha på sig. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s