HUR HÅLLBAR ÄR MINIMALISM?

Ja, det är fortfarande sant, jag saknar inte det som jag gjort mig av med. Jag minns fortfarande knappt vad det är som jag har rensat bort. Men jag vet att jag vid flera tillfället har liksom hajat till när jag rensat bort vissa saker – frågat mig hur hållbart det egentligen är.

Det började med en vattenkaraff. Vi har sannerligen ingen brist på sådana, eller saker som vi skulle kunna använda istället för – t.ex.fina glasflaskor. Så jag såg det som ett utmärkt sätt att lätta på innehållet i köksskåpen. Jag valde mellan två, en så vi fått i present och en som jag köpt. Jag gillade egentligen mer den som jag hade köpt själv, men eftersom andra i familjen gillade den som vi fått så gav jag efter. (Kanske också för att det är jag som är den drivande i att införa minimalism här hemma, och hade lite dåligt samvete..?)

Vattenkaraffen hamnade i en skrubb i väntan på att skjutsas till en second hand butik. Frid och fröjd. Åtminstone tills kannan som vi sparade plötsligt slogs i spillror (och inte av mig om det är någon som undrar).

Och det är sådant som händer, särskilt när man har småbarn. Fragila saker hamnar i riskzonen, och det är inte helt ovanligt att glassaker går sönder. Men som tur är hade vi ju inte hunnit skänka bort den andra kannan. (Eller?)

När det är hållbart att spara

För den som är intresserad av att rensa där hemma finns det färdiga listor på rum och områden att gå igenom. Utmaningar och skåp att bocka av. Det enklaste är att rensa bort dubbletter, eller hur? Varför äga två schampoflaskor när man kan ha en?

Okej. Jag raljerar. Men menar också att för att minimalismen inte ska sluta i en ohållbart slängfest bör man också fundera på vad det är man slänger i ljuset av hur mycket det används. För det slängs väl inte något som man kan bli tvungen att återanskaffa?

Jag erkänner att vattenkaraffen inte är det bästa exemplet på något som bör sparas utifall-att. Det är väl ändå ganska ovanligt att en sådan går sönder? Och det vore ju inte så bra om man började spara på allt bara utifrån rädslan av att något går sönder.

För att fråga sig om något är värt att spara ska man inte bara se till antalet, utan också vad man har för familjesituation/liv. Har man småbarn är risken kanske större att glas blir en förbrukningsvara än om man lever utan barn. Har man tappat allt hår är det kanske inte så viktigt att hålla fast vid de där två schampoflaskorna i badrumsskåpet?

För min del håller jag fast vid förbrukningsvaror, sådant som används kontinuerligt. Som t.ex. plastfolie, som jag nyligen upptäckte att vi hade två rullar av här hemma. Jag håller faktiskt fast vid dem trots att jag nyligen köpt bivax i hopp om att vi ska gå över till bivaxdukar. Det vore ju bra dumt att göra sig av med dem innan jag vet om experimentet med bivaxdukar kommer att gå hem. Jag håller fast vid dubbletter av schampo och trippletter av balsam. Om jag har råkat köpa två påsar socker så använder vi helt enkelt slut på dem.

När det är hållbart att rensa

Det är hållbart att rensa om det du gör dig av med kan komma någon annan till nytta. När det inte bara hamnar i soptunnan eller återvinningscentralen. Det är när det som rensas fortfarande har ett visst värde.

Barnkläder och saker

En av de mest nyttiga saker att rensa måste vara barnkläder. Så länge man inte planerar att skaffa fler barn är det bästa man kan göra att ge kläder och saker vidare till någon annan. Barn växer så snabbt att det bara känns galet att förnya deras garderob genom att köpa nytt.

Lull-lull

Lull-lull är det där pyntet och pysslet som det är så lätt att tröttna på. De där filtarna som köptes på rean men ångrades ganska snart. Färgen är ju helt galen, och visst vill man ha bättre kvalité på grejerna?

Det händer att man upptäcker ett felköp ganska snabbt. Mitt bästa tips i dessa fall är att skänka bort föremålet på en gång. Alltså inte lägga undan saker under ett par år för att se om man ändå inte börjar tycka om felköpet. För visst är det så att man ibland häpnar över vilka fula grejer som finns på loppisar. 90-tals grejer från Billiga Nisse. Bättre då att skänka grejen medan den är hyfsat begärlig.

För övrigt betyder inte det här att jag uppmanar till köpa trendigt lull-lull. Jag menar bara att om man nu råkar ha gjort det så är det bra att skänka det så snabbt som möjligt när man upptäcker att det inte är ens “jag”.

Dubbletter av sådant som används sällan

Dubbletter – för det händer ju att vi råkar få dubbletter av saker. Eller till och med tripletter. Just nu har vi två uppsättning av salladsbestick i rostfritt stål. Det ena kom från ett dödsbo och det andra var en julklapp. Jag tror faktiskt att vi hade (minst) ett par salladsbestick (i trä) till att börja med.

Eller sedan det ljusstakarna som vi säkert skulle häpna över om vi kom för att samla alla i en hög (enligt KonMari metoden). Vi har ett stort hus och ljusstakar i nästan varje rum (och några undanstoppade på vinden, misstänker jag). Men är det nödvändigt att äga så många – det är ju enkelt att vid behov flytta ljusstakarna från till rum.

Olika typer av medier

Det är möjligt att det är mer sällsynt nu än för tio år sedan att vi faktiskt köper olika typer av medier som böcker, skivor eller filmer. Eller tidningar för den delen. Men visst händer det. Det händer också att det vi just konsumerat visar sig vara ett felköp. Dåligt. Något vi aldrig kommer att lyssna på igen, se om, eller att läsa om. Här kan det också vara bra att skänka bort sakerna medan de fortfarande är aktuella, och inte när ingen längre är intresserad av dem.

När minimalismen är som mest hållbar

Egentligen är det bara den som rensar som kan säga vad som är värt att spara, utifrån ens eget liv och förutsättningar. Om några år behöver vi till exempel inte längre hålla fast vid dricksglas i lika hög grad som idag.

Att rensa för rensandets skull är lika ohållbart som att köpa för köpandets skull. Det bästa är att använda det som man har. Men om man verkligen inte kan förlika sig med felköpet är det nästbästa att skicka det vidare till någon annan. Skänka bort det medan det är i ett sådant skicka att det fortfarande duger åt någon annan.

Så: När är minimalism som mest hållbar?

Minimalismen är som mest hållbar efter att man har genomfört den, när man slutat att konsumera på infall, efter trend.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s