Julklappar

Traditioner ändras i takt med juldekoren, och vem sjutton orkar titta på Kalle Anka för det trettionde året på raken – den kan man ju utantill och vi känner oss inte längre snuvade på den vita julen när vi väl firar jul i Thailand och mumsar på julkålrot istället för julskinka.

Ok, kålrotsliknelsen blev nog lite fel här, men den förnekar inte det faktum att julen är under pågående förändring. Vem orkar hålla fast vid samma gamla traditioner år efter år. Och är det inte det allra bästa med traditioner att man kan forma den lite som man själv vill?

Vad som än händer med julen verkar det dock vara en sak som står fast – och det är att omsättningen för julhandeln; den som bara tycks öka år efter år. Jag är själv en av dem som gärna köper julklappar, och eftersom jag har barn så är det inget som jag kommer att lämna bakom mig under de närmaste åren.

VAD MAN KÖPER OCH VARFÖR

Men också jag har börjat ifrågasätta julklapparna mer och mer. Det handlar inte om pengarna utan om slentrian; moster Agda måste få något så vi köper en ljusstake där det står “god jul”. Farbror Nisse kan få en slips med en julgran – helfestligt.

Det finns julklappar som tydligt hör till den kategorin som folk kommer att slänga i soporna direkt efter jul. Men det går också att ifrågasätta de fina klapparna – särskilt om det har inneburit att givaren har skuldsatt sig för att köpa något.

Jag har hört historier om folk vars barn räknar sina julklappar till 80 stycken. Vad dessa klappar bestod av vet jag inte. Det kan vara billigt rammel – vilket nästan är värre än att det handlar om dyra saker. Och så finns det ju de som köper mycket till sina barn bara för att skona barnen vid julklappsjämförelsen.

Men vore det inte skönt om någon faktiskt satte stopp för det här? Att någon vågade säga nej till de onödiga klapparna som delas ut i rädsla för att någon ska bli utan.

TACK, MEN NEJ TACK.

Jag och min sambo har alltid köpt något till varandra, men nu har vi bestämt att handla något symboliskt – jag antar att man måste börja någonstans – och istället lägga pengarna i vår semesterkassa. Vi har också talat om för släkten att om de vill köpa något så gärna till barnen – inte till de vuxna som har pengar för att köpa det som de vill ha.

Man kan visst tacka nej till en julklapp eller en present – men det finaste är att faktiskt göra det på förhand. Kan hända är det också den finaste presenten att ge någon; det vill säga friheten från att tänka ut något smart till dig som ändå faktiskt inte behöver något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s